Release för #Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek

IMG_8905

Det är en häftig känsla att öppna den där kartongen med böcker som kommer med posten. Plocka upp den första boken. Bläddra lite. Härligt papper i denna, liksom mjukt och fint – som kärlek ska kännas på nåt sätt. Att leta efter sig själv i registret, bläddra fram till sidan 25, ögna igenom mängden text. Att läsa. Nu lever texten sitt eget liv, även för mig. Det är som om jag läser den för första gången och jag kan analysera mig själv. Det är en väldigt vacker bok, genomarbetad, enhetlig.

På fredag är det releasefest på Bysis i Stockholm. Tyvärr missar jag detta. Har ett nytt jobb och svårt att ta mig iväg de 50 milen över dagen då jag behöver vara hemma igen på lördag kväll. Jag firar här hemma ändå, med bubbel, fin choklad och snittar som så ska vara på en värdig release! 🙂 Jag önskar mina författarkollegor en underbar fest!

För den som vill höra författarna prata om sina noveller finns en länk på youtube – https://www.youtube.com/watch?v=uwtEr48UAhE&feature=youtu.be Titta gärna in där. Blir du sugen på boken kan du beställa den genom någon av de stora Internetbokhandlarna Bokus eller Adlibris – eller av mig. Av mig får du ett signerat exemplar!

/All kärlek!

Han älskar mig

Så fick den heta, min senaste novell; ”Han älskar mig”. Den tog en annan väg än den jag tänkt mig från början. Jag har därför bråkat med texten en hel del. Skrivit om, skrivit till, raderat helt och suckat. Jag har lagt åt sidan. Sett från annan vinkel. Men texten har inte gett med sig. Bara låtit mig peta lite. Till slut gav jag upp, klockan deadline är slagen och erkänner mig besegrad. Jag har just skickat in den tredje novellen i serien om de sju dödssynderna till förlaget – en erotisk novell om lust. Och olust.

Döden ger och tar

För drygt en vecka sedan bad jag om universums samlade krafter att rädda min morfar. Han hade fått en hål på tjocktarmen och opererades akut. Jag ska inte påstå att jag kände mig särskilt positiv, jag har ju hört hur illa det är med tarmbakterier som inte är där de ska. Farliga rackare de där. Mormor fick en säng på sjukhuset. De sa att det var kritiskt. I torsdags, en vecka efter operationen, åkte min 87-årige morfar hem. Han sa till mig idag att man dör på sjukhus. Jag tror inte han är redo än.

Igår läste jag på Facebook att min första kärlek gått bort. Han efterlämnar sig en drös ungar och ett koppel sörjande vänner och familj. Jag kan inte med ord beskriva hur kär jag var i den där mannen som fick en hjärtattack under natten och dog. Jag kan inte med ord beskriva hur märkligt det känns att han är borta. Jag läste i hans profil att han rockade sockor häromdagen. Precis som jag. Så konstigt. Inte att han rockade sockor, han har stått upp för olika så länge jag känt honom, men att han gjorde det och sen dog.

Livet är rättvist. Livet är orättvist. Livet är vad det är. Döden ger och tar. Mitt hjärta bultar av kärlek och lycka för min älskade morfar som just i detta nu vilar sig frisk efter att ha sluppit från Döden ännu en gång. Mitt hjärta blöder för en gammal kärlek vars familj slagits i spillror. Vila i Frid fina Fredrik.

Det där med porträttbilder på sig själv när man helst agerar fotograf och inte modell…

Inser att jag står mer bakom kameran än framför när de enda bilderna jag hittar på mig själv tagna med en riktig kamera och inte en mobil är dessa – tagna av min dotter vid frukost en dag förra våren:

DSC_0512 2DSC_0511 1

Tror inte att förlaget är så intresserade av dessa till min författarpresentation med deadline idag. Har läst mailet dåligt och trott att det där med bild är klart. Har ju en svartvit i stående format som jag helst använder. Nu ville de visst ha två liggande i färg. PANIK!! Suck. Har två timmar på mig att hitta en…

Den andra dödssynden: Girighet

Så. Novell nummer två är sänd till förlaget. Efter att ha funderat i två dygn över en titel släpper jag den med en arbetstitel ”Vid vägs ände står allt still” men det är inte alls säkert att den kommer att heta så.

Novellen handlar om girighet och krävde rätt mycket tankeverksamhet innan den behagade att lossna.  Efter att ha flödat rätt fritt genom fingrarna fastnade den i slutet, ja den bokstavligen bara tog slut. Mitt i ett brinnande krig. Fortsättningen hade krävt att jag startade om i en lång fortsättning och förklaring, det ville jag inte. Den hade troligen landat rätt platt och intetsägande och jag väljer istället att låta läsaren grubbla lite själv och hitta sin egen väg ut ur berättelsen. Jag är nöjd med resultatet, även om den inte alls fick samma ton som jag först tänkt mig.

Nu ser jag fram emot att bita tag i nästa utmaning: Vällust. Har en idé och tror att den blir lättare att skriva än högmod och girighet. Men å andra sidan trodde jag girighet skulle vara enklare än högmod också…

Uppdrag: M Care för Kropp & Själ

Jag fick frågan om jag inte kunde vara behjälplig med en logotyp till ett företag, en mindre salong för ansiktsbehandlingar, kroppsmassage, vaxning samt försäljning av lite smycken och på sikt lite inredning. ”Kul!” Tänkte jag och och vi träffades för att gå igenom hur denna logga skulle kunna tänkas utformas. Vad ville hon utrycka med den, vem skulle den fånga, vilken känsla skulle den förmedla? När vi ändå satt där och spånade lite så kom vi fram till att det kunde vara bra med en enkel hemsida, bara för att tala om att hon finns och vilka behandlingar hon kan erbjuda. Till den behövde vi lite bilder. Sagt och gjort! Ut en kall lördag i februari för att ta bilder som inte kändes för vintriga. Till vårt förfogande stod min favoritmodell jag gärna använder mig av och som ställde upp även denna gång! Hem till datorn där jag sedan ägnat en hel del tid åt redigering, fixande och trixande med logotyp och hemsidesnickeri – och voilá! www.mcarehalmstad.se

JessikaNilsson_MCare-ansikte1-mindre  JessikaNilsson_ogon    JessikaNilsson-massage_mindre  JessikaNilsson_Marie_portratt_sv_mindre logo_vagg

Högmod går före fall…

bild_jessika_nilsson

…men i fallet kan jag välja att veckla ut mina vingar och flyga!

Min novell om högmod är nu sänd till förlaget. Jag har låtit mina fyra testläsare säga sitt. Jag har vridit och vänt. Jag har strukit och förtydligat. Jag har skrivit om och skrivit till. Jag har korrekturläst och jag slutligen satt punkt. Precis när jag skulle skicka iväg texten såg jag att den saknade en titel. Där stod bara Högmod. Så kunde den ju inte heta. Och i det läget när texten är helt klar kan jag tycka att titeln är rätt svår att sätta. När den kom kändes den dock självklar. Vi får se om den blir kvar när förlaget sagt sitt. När redaktören läst och tyckt till. När alla ändringarna är gjorda och jag satt punkt igen. Just nu är jag väldigt nöjd, lite nervös och i allra högsta grad förväntansfull! Min text prövar vingarna, snart flyger den själv – och då är den inte längre min, då är den läsarens!

De sju dödssynderna

Avtal

Jag har undertecknat ett avtal med Ariton Förlag. Jag ska under året leverera sju noveller, en om varje dödssynd. När jag fick frågan om jag, som en av ca 20 utvalda, ville vara med i projektet, funderade jag givetvis en del innan jag tackade ja, även om jag generellt sett är en obotlig ja-sägare (bäst att sätta ut ett bindestreck där så att ingen läser Jas-ägare, för det är jag ju inte) . Det är oerhört hedrande att ett förlag anser att man kan konsten att skriva och att de har fullt förtroende för att man kommer att leverera sju bra berättelser. Bara det kan ju leda till en viss hybris (högmod – den första och största synden?). Men så har man den där Jante som knackar en på axeln, frågar; Kommer du att lyckas hitta sju historier? Kommer de att hålla? Jag bestämde mig för att köra på hybris, jag har aldrig gillat Jante.

Jag hittade fem teman relativt omgående, var först lite orolig för att någonsin hitta högmod, inte mitt eget, men synden. Nu är dock novellen om högmod i princip klar, jag ska bara gå igenom den en sista gång innan jag skickar den till redaktören för genomläsning. Mina testläsare har varit positiva och jag hoppas den håller hela vägen. Nu har jag istället problem att hitta nästa synd med deadline om drygt en månad.

Synden i sig är inte så svår att förstå. GIRIGHET. Jag har en massa åsikter om girighet, men jag har ingen berättelse som jag vill dela med mig av kring detta ämne, inte någon som inte känns sökt i alla fall. Lösning? Jag provar Google, min räddare i nöden och bästa vän (nåväl, på nätet i alla fall) och läser följande..

..på Zetternet.se, ”Girighet kan liknas vid ett överdrivet och eventuellt omättligt begär att äga saker, framför allt pengar, guld eller dylikt. Besläktade begrepp till girighet: snålhet, snikenhet, njugghet, knusslighet, penningbegär, lystnad, habegär.”
..och Wikipedia, ”Girighet innebär ett överdrivet begär att samla ägodelar förenat med överdriven sparsamhet, vinningslystnad och snikenhet.”
..och vilken vald site som helst, pick your choice, variationen och inspirationen saknas mig. Jag hajar allt det där. Men storyn då? Suck. Hjälp mig.

Vernissage, signering och Eve

Nu har jag haft min signering och vernissage på Caffe & Company i Halmstad. Fantastiskt snällt av underbara Eva-Maria att jag fick vara där. Hoppas en och annan ny person hittat dit efter detta och vill hänga även senare. Det är ett fantastiskt ställe med oerhört trevlig personal!

Jag hade inte väntat mig blommor och gåvor, inte heller att så många otippade personer skulle ta vägen förbi, men de kom! De och mina närmaste kära. Som det värmer mitt hjärta!

Jag sålde en del böcker, men jag sålde också Eve. Mitt senaste alster. Tavlan jag målade till väggen hemma, ska nu hänga på en annan vägg. Jag är tacksam för det. Men jag saknar henne redan.

All kärlek.

EVE
EVE